Sommaren på Wanås

2016-11-06

Glädje, svett och tårar

Det är dags att ta ett steg tillbaka och blicka bakåt på sommaren och hösten som gått för idag var sista dagen vi hade öppet i caféet på Wanås.

Mina upplevelser har såklart kantats av både med- och motgångar där den ena faktorn har lett till någon annan. När rutinerna i stora drag var formade fylldes dagarna snabbt av högt tempo, ett hav av förväntansfulla gäster, berg med disk, varor och mat som skulle beställas, mat som blivit över eller tagit slut, översvämningar, nöjda gäster, ringlande köer, pepp till personalen att jobba hårdare, styrning av vilsen personal på rätt spår, enerigikickar, sjukanmälningar, porslin som tagit slut, kaffe som skvätt åt alla håll, skratt, klagomål, egenkontroll, fina möten med människor, kreativa problemlösningar, kändisspaningar, telefonsamtal, bokningar, städning, tårar som sprutat, långa dagar, inhopp, schemaläggning, beröm, administration och planering.

Med facit i hand är det inte konstigt att jag idag sitter här och känner mig som en urvriden trasa. Jag, och många gånger även min omgivning, kan förundras över hur jag orkar. Men när jag tänker på det vet jag att det är den där glödande bollen inom mig som hela tiden har blicken framåt mot mållinjen och framförallt mot utveckling.
Så jag säger som vår mattelärare sa på gymnasiet: nu ska du sträcka ut din högra hand mot din vänstra sida och ge dig en klapp på axeln, för du klarade det!! Min glödanade vilja, den kommer jag långt på.


Min önskan hänger i Yoko ono's wish tree

Av: Elin Jönsson